Franz Josef och Wanaka
Franz Josef ^
Franz Josef blev nästa stopp och efter en ganska kort busstur (ca 1,5h) så stannade vi ute i buschen för att kolla på en sjö (vi stannar vid skumma ställen ibland men väldigt fint alltihop). Vad vi inte visste när vi stannade var att vi tydligen hade fått punka! Andra gången som bussen gick sönder nu. Vi hade ca 10 minuter kvar till Franz Josef men vi blev stående i ca 1h innan vi blev upphämtade av en annan buss.
Franz Josef är känt för sin/a (vet inte om det är en eller flera?) glaciär/er dit man kan ta en helikoptertur och sedan vandra i några timmar. Tyvärr hade vi så dåligt väder så vår tripp upp dit blev inställd. De flesta tog en vandring så högt man kunde komma istället men i princip alla i vårt rum var sjuka så vi hade denna dag att kurera oss på istället. På kvällen åt vi en liten familjemiddag med gänget (vi som bodde i samma rum igen) och vi lagade fajitas. Första gången jag åt det (vad jag vet) och det var väldigt gott! Väldigt mysigt också att sitta 6 pers med mat på bordet och allt fint uppdukat.
Nästa stopp efter Franz Josef var Wanaka vilket är en såå mysig liten stad. På vägen stannade vi vid jättefina blåa sjöar. Wanaka har stora berg där man kan vandra och i allmänhet bara en mysig liten ort. Vi stannade bara en natt och kom fram på eftermiddagen så vi vilade mest här. Bra ställe att chilla på bara. Vi tog en liten promenad upp för ett berg men vi orkade inte så långt så vi gick tillbaka till hostellet. Några gick på bio men det fanns inget som vi ville se så vi spelade lite kort istället och sen gick och la oss.
Westport och Lake Mahinapua
Westport var nästa stopp på västkusten av södra ön. Västkusten är känd för bra surfning så här var det många som surfade. Vi hade redan surfat i Australien så vi valde att inte göra det. Emma gick på en hästridningstur och jag åkte till hostellet. Medan jag väntade på att Emma och de andra skulle rida klart passade jag på att se gårdagens avsnitt av Melodifestivalen (delfinalen i Norrköping var det). Tittade med en kille (vi kallar honom för David 2, vi känner tre David och han var den andra) som bodde i vårt rum som är från Wales, som tydligen inte alls gillar mello (hur kan man inte??). Han fick se det ändå, för det är kultur och viktigt.
Emma kom tillbaka och snäll som jag är hade jag tagit en underslaf i vårt 6 bed dorm. Hon glider in med 3 andra som också hade ridit, varav en med bruten arm. Emma blev glad att jag hade tagit en underslaf och slängde sig lyckligt i den (typ). Och då så fick tjejen med bruten arm sängen över Emma, och David 2 påpekar detta och säger att hon med bruten arm kanske inte ska behöva klättra upp till en överslaf. Emma och tysken med bruten arm byter och Emma får överslaf. Nu kommer problemet, Emma märker att överslafen är sönder!!! Oh no säger Emma och vi går till receptionen för att lösa problemet. Allt som allt, det löstes genom att Emma fick ett nytt rum, vilket blev rummet bredvid oss. Efter att hon har kikat in lite i rummet och hälsat på sina nya rumskamrater inser hon att det bor en bebis (?!?) i rummet. Kortfattat: Emma bytte tillbaka till vårt rum och sov på en trasig säng. Slutet gott allting gott. Vi gick sedan vidare till stranden där det var en stor bonfire. Mysigt ställe!
Lake Mahinapua var nästa stopp. Här bodde vi på ett litet familjeägt hotell. På detta stoppet har kiwi-bussarna alltid maskerad, vilket var jätteroligt! För det mesta brukar man få bestämma ett tema, men ingen kom på något så vi körde på utan. Jag och Emma var utklädda till Netflix & Chill. Alla älskade oss under kvällen och ville ta bilder med oss. Kom fram folk hela tiden, det var svinroligt! Det var även tävling där bästa kostymen vann en Canyon Swing (googla/sök på youtube om du inte vet vad det är, det är en megastor gunga i en canyon i princip). En kille som heter Lucas var utklädd till beer pong-bord, och han vann självklart (han var king). Alla trodde vi skulle vinna andra priset (vilket var presentkort i baren) men vi vann tyvärr ingenting. Väldigt väldigt rolig kväll!
Det lilla familjeägda hotellet hade en hund som heter DJ som sprang omkring överallt. Väldigt söt svart labrador (tror jag). När vi kom sa de att han förmodligen kommer lägga sig i någons säng och sova där, och vems säng valde han om inte min??? När jag ska lägga mig ligger det en stor svart hund där, som vägde väldigt mycket vilket gjorde deg svårt att flytta på hunden. Eftersom hundar är underbara så puttade jag undan honom så jag fick plats bredvid, och sen skedade vi hela natten. När jag vakna så var hela sängen täckt av svart hundhår så det blev en dusch för mig innan vi gled vidare med bussen. Bästa kvällen och natten, mysigaste hunden!
Abel Tasman och SKYDIVE
Emma pre-skydive
Efter en färjetur med mycket skratt (för att jag är så himla rolig) så hoppade vi på bussen vidare mot Abel Tasman/Kaiteriteri. När man åker med Kiwi-bussen (har kanske sagt detta förut) så skickar chauffören runt en clipboard med aktiviteter som man kan hitta på på de olika ställena man stannar vid. Det första vi ser när vi får checkboarden är Skydive!! Vi blev otroligt taggade eftersom den vi hade tänkt göra blev inställd, och nu var vädret perfekt. Inte ett moln på himlen och solen strålade. Vi skrev upp oss direkt och blev avsläppta bara någon timme senare för skydiven.
Innan skydiven fick vi se en film med info och sedan väga oss, fylla i papper osv. I princip skriva på ett papper där det står "Om du dör är det inte vårt fel". Självklart skriver man på det, skydive är värt det. Vi fick sedan vänta ett tag. Efter en lång väntan fick vi sedan förbereda oss och ta på oss overallerna. Vi gick sedan mot planet och knödde oss in, 10 pers i ett miniplan. Jag satt närmast dörren.
Om du som nu läser detta har tänkt lite extra så har du redan nu förstått att jag hoppade först. Det var sjukaste känslan, att bara hoppa rakt ut från ett flygplan. Vi hoppade från 16,500 feet vilket är ca 5000m höjd, och då har man fritt fall i ca 75 sekunder. Fallet kändes som ca 10 sekunder (om ens det) och sedan slog fallskärmen ut. Den tystnaden som uppstod när man bara gled, det var så sjukt fridfullt! Eftersom Abel Tasman ligger vid havet högt upp på sydön så kunde vi se båda öarna (för den som inte kan geografi består Nya Zeeland av två öar) (hur coolt?) och även Wellington.
Efter en exhalterande flygtur så somnade vi sött i sängen senare på kvällen. Dagen efter gled vi vidare mot Westport. På vägen stannade vi vid en väldigt fin sjö som heter Lake Rotoiti, vilket är där alla bilder ovan är tagna. Otroligt fint!
River Valley och Wellington
Från Taupō gled vi vidare till en by (det är inte ens en by?) som heter River Valley. River Valley är känt för sin White Water Rafting som går att göra i floden bredvid hostellet. Tyvärr blev även det inställt eftersom det hade regnat/regnade så mycket då vattennivån i floden var för hög. Det var inte så mycket mer med det, så jag, Emma, Lisa och Maja (swedish family <333) gick på en liten vandringstur.
Själva hostellet ligger långt ner, så den enda vägen att vandra på gick uppåt, och det var verkligen uppåt. Det var en tuff vandring upp för backen (egentligen inte så tuff men det trodde man innan vandringen började). Väl uppe för backen så stötte vi på två söta hästar, så ungdomar som vi är skulle vi såklart ta selfies med hästen. Det gick ganska bra tills hästen bestämde sig för att Emma smakade väldigt gott så hen ville ta en liten tugga. Det blev ju roliga bilder iallafall hahaha.
Eftersom vi var ute i ingenstans fanns det i princip ingenting att göra. Vi spenderade kvällen med att spela kort och Uno, för att sedan krypa ner i sängen. Eftersom vi la oss hyfsat tidigt så bestämde vi oss för att ha en liten filmkväll i rummet, så vi satte på Grease och alla somnade fint till filmen. Själv låg jag i sängen och sjöng till låtarna medan alla somna (de somna säkert till min skönsång).
Dagen efter satte vi klockan extra tidigt då det var Majas födelsedag. Vi hade köpt en stor cookie dagen innan och fick små ljus från hostellet, så vi gick upp och tände dem på spisen (vi hade ju ingen tändare så använde oss av det som fanns). Vi gled sedan in i rummet och sjöng Happy Birthday för Maja och förberedde oss för en lång dag.
Bussen gled sedan vidare mot huvudstaden, Wellington. På vägen mot Wellington stannade vi till i en liten ort som heter Taihape (tror jag). I Taihape fick vi spendera ca 2 timmar för vår buss gick sönder. Vi inväntade då en ny buss, och alla satt på McDonalds för att utnyttja gratis wi-fi. Taihape är för övrigt känt för sina gummistövelkastartävlingar. Fränt va? Rekordet låg någonstans på 60 meter tror jag. Fanns till och med en stor stövel som staty. Det ser man inte överallt.
Efter en seg resa var vi äntligen framme i Wellington vid ca 6-7 på kvällen, för att lämna Wellington igen 7 dagen efter. Inte stoppade detta oss, utan vi stack direkt ut på födelsedagsmiddag! Swedish family åt riktigt god middag som ett firande för Maja. Sedan mötte vi upp resten av gänget från bussen och stack ut tillsammans.
Dagen därpå var man riktigt seg men en kaffe på McDonalds vid 7 på morgonen och vi gled vidare mot färjan som skulle ta oss till sydön! Stay tuned.
Rotorua och Taupo
Från Hobbiton gled vi vidare till Rotorua där vi besökte en Maori-by där vi också skulle äta buffé. Maoris (vet inte ens hur det stavas men hoppas jag får det rätt) är Nya Zeelands "urbefolkning". Vi åkte dit, fick först se ett litet framträdande där de gled in på en båt. Alla har typ random streck i ansiktet som ser ut som tatueringar. Det var skumt, spännande och intressant. Efter framträdandet fick vi glida genom byn på olika "stationer" där de visade olika saker som vissa fick prova på. Först var det en "lek" där fyra var med. Här provade Emma på, så hon var en av de fyra. De höll i varsin pinne som gick från marken till midjan ca. De stod i en kvadrat, och alla skulle släppa pinnen samtidigt och springa till pinnen bredvid innan den slog i marken. De sa antingen höger eller vänster (på sitt språk) och så skulle personen springa antingen höger eller vänster (uppenbarligen). Emma förlora först men var en tapper kämpe.
Vi gled vidare genom byn och de visade nästa "lek". Här la de upp två stegar gjorda av pinnar på marken. Stegarna låg bredvid varandra och det stod en vid början av ena stegen och en mitt emot fast vid början av den andra stegen. De skulle sedan springa runt i en liten "cirkel" i dessa stegar och man vann genombrott att komma ifatt den andre. Vi kände inte riktigt att detta var vår grej så ingen av oss ställde upp frivilligt denna gången. Vi hejade istället på vår vän Stuart som var med. Han förlorade också direkt, men kämpade även han tappert.
Vid nästa station visade de oss lite om olika tyger och berättade historia om deras kläder och sådant. Inte lika spännande som lekarna så stationen gick rätt snabbt, jag stod mest bakom och sparkade på lite grus efter ett tag för kvinnan som snacka var så tråkig. Iallafall, moving on till nästa station där alla killar var ofrivilliga frivilliga. Alla killar skulle lära sig "haka-dansen" (tror jag det hette). Så alla ställde upp lite fint, började med att slå sig på knäna och sjunga till. Efter ett tag skulle de göra hela dansen själva men misslyckades såklart ganska brutalt. Bra underhållning dock!
Nästa station var det tjejernas tur att dansa. Tre stycken skulle ställa upp frivilligt. Ingen reagerade först så jag körde på, första frivilliga. Vår brittiske vän Amy blev nästa frivillige och sedan kom sista, någon random tjej. Vi skulle lära oss dansa med ett litet snöre där det satt fast bollar på båda sidor. Man skulle snurra och sedan slå den i handen och massa skumma saker. Såg jättelätt ut när maori-kvinnorna gjorde det men sjukt svårt var det. Lyckades aldrig riktigt lära mig det, och ingen av de andra två tjejerna lyckades riktigt heller. Vi gjorde iallafall vårt bästa.
Kvällen fortsatte och vi gled vidare till där de tillagade maten. De tillagar de tillagar den i marken (?) i stora hål, lägger en tyggrej på och sen typ kål på? Jag förstod aldrig riktigt och är fortfarande både förvirrad och imponerad över hur de tillagade maten. Det här blev bara en snabb titt på maten för att sedan gå in i deras föreställningsrum (en liten aula typ) där de skulle ha en till föreställning. De dansade och sjöng massor med olika låtar och såg ut att ha väldigt roligt hela tiden (de gör förmodligen detta ca varje dag så förstår inte hur de kan skratta fortfarande).
Efter all skönsång så var det ÄNTLIGEN dags för mat. Magen kurrade i tusen decibel och man var riktigt taggad på något annat än nudlar nu. En riktig måltid! Det fanns allt möjligt på buffé-bordet. Potatis, sötpotatis, kött av olika slag, musslor, såser, sallad, men det bästa av allt var nog ändå dessertbordet (såklart). De hade en stor kaka/tårta av något slag med passionsfrukt på. Sedan hade de även någon kaka som liknade mjuk pepparkaka, som var varm, och den var också supergod. Givetvis fanns det också vaniljsås! Om man göttade sig där! Det fanns även te och kaffe, varav ett av teerna var maori-te. Luktade och smakade lite skumt men var inte allt för dåligt. Kaffet däremot, man har ju smakat bättre om man säger så.
Efter en god två-rätters var det färd tillbaka som gällde. Vissa valde att stanna kvar över natten men vi kände att det räckte med de timmarna som vi var där. Vi gick istället till baren bredvid hostellet, och gick sedan och la oss för att gå upp tidigt nästa dag, och ta bussen till Taupo.
Mellan Rotorua och Taupo finns det något som heter Te Puia där vi stannade. Det är en sorts "park" eller vad man ska kalla det (en väldigt stor park) med gejsrar och varma källor samt maori-historia. När vi var där fick vi se en gejser som sprutade vilket var väldigt häftigt. Det mesta man såg var dock rök men ändå, man blev ju blöt samtidigt. För att visa oss hur varmt det var i källorna så hade vår guide med en säck med ägg. Äggen la han i en varm källa för att koka dem och vi fick sedan även äta dem. Riktigt gott faktiskt, man var ju lite impad.
I Taupo hade vi tänkt skydivea. De som skydiveat där säger att det var så bra (och man bli upphämtad i en limousine?? Hur fett?). Dock hade vi såå dåligt väder att vi inte kunde göra något alls nästan. Det regnade hela tiden, och var molnigt den tiden det inte regnade. Skydiven blev inställd då tyvärr.
I Taupo hade vi två nätter så nästa dag trotsade vi vädret och vandrade ner mot floden. Det finns några "varma källor" en halvtimmes promenad från hostellet, som låg vid slutet av en flod. Vi var ett gäng på ca 10 pers som hade köpt varsin badring och tanken var då att hoppa i vid början av floden och glida genom fram till de varma källorna. Vi förstod inte riktigt det pga det var otroligt strömt i floden så vi tänkte att vi skulle gå längre. Slutade med att vi gick i en och en halvtimme till de varma källorna istället för en halvtimme. Man kan se det som bokstaven D. Vi gick på den böjda delen när man egentligen skulle gå på den raka delen. Till slut kom vi iallafall fram till de varma källorna och stannade där ett bra tag. Otroligt gött, och funkade fint en dag när det duggade. Slutet i Taupo gott, allting gott.
