LS photography

 

Efter en färjetur med mycket skratt (för att jag är så himla rolig) så hoppade vi på bussen vidare mot Abel Tasman/Kaiteriteri. När man åker med Kiwi-bussen (har kanske sagt detta förut) så skickar chauffören runt en clipboard med aktiviteter som man kan hitta på på de olika ställena man stannar vid. Det första vi ser när vi får checkboarden är Skydive!! Vi blev otroligt taggade eftersom den vi hade tänkt göra blev inställd, och nu var vädret perfekt. Inte ett moln på himlen och solen strålade. Vi skrev upp oss direkt och blev avsläppta bara någon timme senare för skydiven.

 

Innan skydiven fick vi se en film med info och sedan väga oss, fylla i papper osv. I princip skriva på ett papper där det står "Om du dör är det inte vårt fel". Självklart skriver man på det, skydive är värt det. Vi fick sedan vänta ett tag. Efter en lång väntan fick vi sedan förbereda oss och ta på oss overallerna. Vi gick sedan mot planet och knödde oss in, 10 pers i ett miniplan. Jag satt närmast dörren.

 

Om du som nu läser detta har tänkt lite extra så har du redan nu förstått att jag hoppade först. Det var sjukaste känslan, att bara hoppa rakt ut från ett flygplan. Vi hoppade från 16,500 feet vilket är ca 5000m höjd, och då har man fritt fall i ca 75 sekunder. Fallet kändes som ca 10 sekunder (om ens det) och sedan slog fallskärmen ut. Den tystnaden som uppstod när man bara gled, det var så sjukt fridfullt! Eftersom Abel Tasman ligger vid havet högt upp på sydön så kunde vi se båda öarna (för den som inte kan geografi består Nya Zeeland av två öar) (hur coolt?) och även Wellington.

 

Efter en exhalterande flygtur så somnade vi sött i sängen senare på kvällen. Dagen efter gled vi vidare mot Westport. På vägen stannade vi vid en väldigt fin sjö som heter Lake Rotoiti, vilket är där alla bilder ovan är tagna. Otroligt fint!