Rotorua och Taupo
Från Hobbiton gled vi vidare till Rotorua där vi besökte en Maori-by där vi också skulle äta buffé. Maoris (vet inte ens hur det stavas men hoppas jag får det rätt) är Nya Zeelands "urbefolkning". Vi åkte dit, fick först se ett litet framträdande där de gled in på en båt. Alla har typ random streck i ansiktet som ser ut som tatueringar. Det var skumt, spännande och intressant. Efter framträdandet fick vi glida genom byn på olika "stationer" där de visade olika saker som vissa fick prova på. Först var det en "lek" där fyra var med. Här provade Emma på, så hon var en av de fyra. De höll i varsin pinne som gick från marken till midjan ca. De stod i en kvadrat, och alla skulle släppa pinnen samtidigt och springa till pinnen bredvid innan den slog i marken. De sa antingen höger eller vänster (på sitt språk) och så skulle personen springa antingen höger eller vänster (uppenbarligen). Emma förlora först men var en tapper kämpe.
Vi gled vidare genom byn och de visade nästa "lek". Här la de upp två stegar gjorda av pinnar på marken. Stegarna låg bredvid varandra och det stod en vid början av ena stegen och en mitt emot fast vid början av den andra stegen. De skulle sedan springa runt i en liten "cirkel" i dessa stegar och man vann genombrott att komma ifatt den andre. Vi kände inte riktigt att detta var vår grej så ingen av oss ställde upp frivilligt denna gången. Vi hejade istället på vår vän Stuart som var med. Han förlorade också direkt, men kämpade även han tappert.
Vid nästa station visade de oss lite om olika tyger och berättade historia om deras kläder och sådant. Inte lika spännande som lekarna så stationen gick rätt snabbt, jag stod mest bakom och sparkade på lite grus efter ett tag för kvinnan som snacka var så tråkig. Iallafall, moving on till nästa station där alla killar var ofrivilliga frivilliga. Alla killar skulle lära sig "haka-dansen" (tror jag det hette). Så alla ställde upp lite fint, började med att slå sig på knäna och sjunga till. Efter ett tag skulle de göra hela dansen själva men misslyckades såklart ganska brutalt. Bra underhållning dock!
Nästa station var det tjejernas tur att dansa. Tre stycken skulle ställa upp frivilligt. Ingen reagerade först så jag körde på, första frivilliga. Vår brittiske vän Amy blev nästa frivillige och sedan kom sista, någon random tjej. Vi skulle lära oss dansa med ett litet snöre där det satt fast bollar på båda sidor. Man skulle snurra och sedan slå den i handen och massa skumma saker. Såg jättelätt ut när maori-kvinnorna gjorde det men sjukt svårt var det. Lyckades aldrig riktigt lära mig det, och ingen av de andra två tjejerna lyckades riktigt heller. Vi gjorde iallafall vårt bästa.
Kvällen fortsatte och vi gled vidare till där de tillagade maten. De tillagar de tillagar den i marken (?) i stora hål, lägger en tyggrej på och sen typ kål på? Jag förstod aldrig riktigt och är fortfarande både förvirrad och imponerad över hur de tillagade maten. Det här blev bara en snabb titt på maten för att sedan gå in i deras föreställningsrum (en liten aula typ) där de skulle ha en till föreställning. De dansade och sjöng massor med olika låtar och såg ut att ha väldigt roligt hela tiden (de gör förmodligen detta ca varje dag så förstår inte hur de kan skratta fortfarande).
Efter all skönsång så var det ÄNTLIGEN dags för mat. Magen kurrade i tusen decibel och man var riktigt taggad på något annat än nudlar nu. En riktig måltid! Det fanns allt möjligt på buffé-bordet. Potatis, sötpotatis, kött av olika slag, musslor, såser, sallad, men det bästa av allt var nog ändå dessertbordet (såklart). De hade en stor kaka/tårta av något slag med passionsfrukt på. Sedan hade de även någon kaka som liknade mjuk pepparkaka, som var varm, och den var också supergod. Givetvis fanns det också vaniljsås! Om man göttade sig där! Det fanns även te och kaffe, varav ett av teerna var maori-te. Luktade och smakade lite skumt men var inte allt för dåligt. Kaffet däremot, man har ju smakat bättre om man säger så.
Efter en god två-rätters var det färd tillbaka som gällde. Vissa valde att stanna kvar över natten men vi kände att det räckte med de timmarna som vi var där. Vi gick istället till baren bredvid hostellet, och gick sedan och la oss för att gå upp tidigt nästa dag, och ta bussen till Taupo.
Mellan Rotorua och Taupo finns det något som heter Te Puia där vi stannade. Det är en sorts "park" eller vad man ska kalla det (en väldigt stor park) med gejsrar och varma källor samt maori-historia. När vi var där fick vi se en gejser som sprutade vilket var väldigt häftigt. Det mesta man såg var dock rök men ändå, man blev ju blöt samtidigt. För att visa oss hur varmt det var i källorna så hade vår guide med en säck med ägg. Äggen la han i en varm källa för att koka dem och vi fick sedan även äta dem. Riktigt gott faktiskt, man var ju lite impad.
I Taupo hade vi tänkt skydivea. De som skydiveat där säger att det var så bra (och man bli upphämtad i en limousine?? Hur fett?). Dock hade vi såå dåligt väder att vi inte kunde göra något alls nästan. Det regnade hela tiden, och var molnigt den tiden det inte regnade. Skydiven blev inställd då tyvärr.
I Taupo hade vi två nätter så nästa dag trotsade vi vädret och vandrade ner mot floden. Det finns några "varma källor" en halvtimmes promenad från hostellet, som låg vid slutet av en flod. Vi var ett gäng på ca 10 pers som hade köpt varsin badring och tanken var då att hoppa i vid början av floden och glida genom fram till de varma källorna. Vi förstod inte riktigt det pga det var otroligt strömt i floden så vi tänkte att vi skulle gå längre. Slutade med att vi gick i en och en halvtimme till de varma källorna istället för en halvtimme. Man kan se det som bokstaven D. Vi gick på den böjda delen när man egentligen skulle gå på den raka delen. Till slut kom vi iallafall fram till de varma källorna och stannade där ett bra tag. Otroligt gött, och funkade fint en dag när det duggade. Slutet i Taupo gott, allting gott.
Kommentarer
Trackback
